Dagen J

Äntligen kom dagen som alla suktat efter i minst 11 månader. Den kom nanske inte iklädd i ett tjockt vitt täcke och bitande kyla men likväl höljt i hopp och förundran.

Nån timme efter frukost knackades det på dörren. Nån (en liten rödklädd figur med mjuka tofflor och luvan på svaj månntro?)  hade lämnat en korg med paket till de två yngsta pysarna.

Det kan ha varit makens idé för att vi skulle få dricka kaffe i lugn och ro, utan att höra små viskande frågor om när julklapparna egentligen skulle få sina papper avslitna. Legot är dannerlihen en fantastisk grej! Det sysselsatte tjejligan lika länge som det tog att smaska i sig sju sorters sötsaker, visa modern (min alltså) samtliga bilder i telefonen sedan vi sågs sist samt bläddra igenom ett.gammalt Gaston-album.

Därefter råkade jag hjälpa till att först dementera byggena för att sedan montera ihop dem igen och vipps så var det dags för Kalle Anka. Varje år känner jag ett visst ansvar över att tjejerna verkligen på allvar ska förstå hur underbart det där med Kalle Ankas jul är. I den lektionen i går ett visst ”när jag var liten ” och en förklaring över antalet TV-kanaler (2) och bristen av barnprogram (45 min på vardagatna) och inget internet med playtjänster. Förklaringen föll i torr jord. Tror mest att de undrade över varför de bara fick se snuttar av filmerna och varför alla djuren såg så saliga ut i slutet när Benjamin syrsa sjöng. Gosan frågade om vi som levde förr tiden också tyckte det var vackert. Tack och adjö.

 Julevangeliet lästes och julklapparna delades till slut ut. Tystanden stördes bara av prasslande papper ljudet av lagom skummande julmust. Frid och fröjd i vart hus. 

14 kort togs av barnen framför granen och detta blev det som utstrålade mest harmoni och lycka. Fast lyckligaste var nog jag. Julen är inte alls bara barnens högtid. Jag fick också min bit av kakan. Här får man inte bara fira jul hemma med de allra närmaste utan här går man och får både hudvårdsprodukter och en bandkantare i julklapp. Min torrboll till hud kommer bli så nöjd och alla mina tjog av syprojekt kommer gå så galant. Var det nån som så frid och fröjd med ett litet ho ho ho? Antagligen från mig

Kladd-elsiner

Den där tomtenissen Nisse ja. Han har hållt sig sysselsatt nätterna igenom. Ibland tror jag att han lider av insomnia och skulle vara behov av något lite lätt sederande. Fram tills att antingen diagnos ställs eller att han flyttar tillbaka till tallroten kommer antagligen hyssen fortsätta. 

En morgon upptäckte tjejligan att Nisse har kluddar-egenskaper. En lättnad infann sig när vi såg att han valde att använda frukten som canvas och inte vardagsrumsväggen. Som den uppmärksamme ser är det självklart ekologisk frukt. Det beror inte alls på att det var extrapris på apelsinerna utan för att jag inte matar mina barn med gift (eller låter dem äta plockgodis under calici-perioden eller måla med vattenfärger utan förkläde) Helt sant. Ehrm. Nu återstår det bara att se om tjejerna blir besvikna över att enhörningarna saknas. Får väl hälsa från Nisse att antalet apelsiner tog slut innan han fick in snitsen. 

December har fullkomligt skenat iväg. Veckorna har bestått av måndag och fredag, de resterande dagarna har blurrat förbi utan att göra sig så värst märkvärdiga. Hux flux har samtliga adventsljusen tänts och julen är snart hänvisad till minnenas allé.

Familjen tog sig ett par dar innan julafton ned till ön i söder och välkomnades av regn, blåst och ett par blyga plusgrader. 

Det är något visst när himlens grå dis smälter samman med havets grå vågor. Regn i horisontellt läge och frisyromvandlande blåst känns en smula mer naturligt på Öland än hemmavid. Det ska blåsa på Öland (därav alla väderkvarnar som står uppradade) och det kan ju aldrig regna för mycket innan midsommar. 

Uteaktiviteter var dock inget som fick tjejligan på fall. Det enda som förmådde dem att gå ut igenom ytterdörren var för att, snabbare än en kobra hit by lightning, kila igenom trädgården och ta sig in till hönshuset. Mormor och morfar har nämligen blivit hönsfarmare. För två stadstjejer kan det vara det mest spännande som har hänt sedan de såg poliser springa omkring efter knivmordet som ägde rum 200 m från skolan i höstas. (Annars är stadsdelen väääldigt lugn och sansad). 

Mormor och morfar har fostrat fjäderfäna väl och Gosan kunde både handmata och stryka dem över fjädrarna. 

Efter att ha hittat ägg i värpredet (bingo) strök tjejerna tillbaka in i stugvärmen igen. Vem behöver skärmtid när det finns reliker från 1980-talet att sysselsätta sig med? Fluffriserade barbiedockor med skimrande axelvaddsklänningar och matchande hatt. De verkar tycka att kreationerna är lika vackra som jag och syster yster gjorde när det begav sig. 

Det må vara grått ute men ingen gråt finns att finna inne. Tindrande stjärnor i både barnen ögon och i toppen av julgranen. Värmande sällskap och värmande mat. Här kan vi stanna.

Skräp i det fördolda 

Lagom till att barnen fick sin kalender fick jag en alldeles egen av maken. Spänning och glädje skulle lysa upp de mörka vintermornarna. Var det meningen iallafall. 

Första dagen tänkte jag att måttfullheten skulle råda och skrapade metodiskt en lucka. Andra dagen funderade jag på att kanske bara skrapa en till men så råkade det hela gå överstyr. Enkronan (av den gamla sorten. Den nya är för liten för att få det perfekta stadiga tum-pekfingergreppet) gick bananas och skrapsmulet yrde muntert om. Efter tre minuter var ruset över. 1500 öre blev vinsten. 

Den ultimata lösningen vore att snabbt lösa in kalendern till en ny oskaprapad variant men jag är lite rädd att de bakom kassan skulle betrakta mig som poco locko. En förkropslig Grinch som punkterar den renaste julglädjen knappt innan den ens kommit igång. Hualigen. Så jag får nog ge mig till tåls, djupandas och och vänta till annandagen. Visste att de där profylaxövningarna inför förlossningarna skulle ha med sig något gott (för utom två små söta blonda flickor då) 

Upp-levelser 

Den där tomtenissen Nisse är en trouble maker. Han verkar spatsera omkring på nätterna och uppvigla gosedjuren till både det ena och det andra. 

En natt fick han prinsessan Sofia, Isis (vi har använt oss av diverse påtryckningar för att nallen ska byta namn till Kylis, Björnis eller Vitis utan något som helst framgång. Behöver jag säga att Isis inte får följa med ut på stan?) och Olof på luftballongsäventyr. Om inte tjejligan hindrat dem i gryningen hade väl trion slutat som André-expeditionen långt ute på ishavets gungande vidder dömda till, ja riktigt vad vet man ju inte. Något hemskt iallafall då expeditionen hittades post mortem två decennier senare och det ödet önskar vi inga av Guds skapelser.

Det räcker tydligen inte med snöpuder och frostiga grenar utomhus. Det gnistrade vita flyttade en natt in på ovanvåningen till den nya soffan. Snöbollskrig i gängkonstalation med en sniper högt positionerad. Eller så är det bara FlutterShy som byggt en snölykta, svårt att se när natten precis har flyktat (och jag alltid utgår från det värsta) Hoppas att Nisse inte själv stod i skottgluggen för de vinande bomullstussarna.

Nu håller vi tummarna för att det kommer snö utanför husets väggar så att tjejligan kan ha snöbollskrig in real life. Inget är nämligen så fostrande och danande som en snöboll i nacken. Fast då å andra sidan kanske det krävs två äldre bröder för den upplevelsen. Undrar om jag kan be deras morbröder om hjälp, de har ju en viss.. hmmm.. vana sedan tisigare.

Årsringar

Hurra hurra huuurrraaa! Pyret har ramlat över årssträcket och fyllt fyra år. Den lilla söta mini-bebisen har gått och blivit en liten flicka, en liten fantastisk blond varelse med energi i benen och enorm fantasi. En glittrig gosunge som älskar att kramas, sitta i knät och få hyllmeter med sagor lästa för sig och att leta runt bland tecknade klipp på Youtube. 

Dagen började 05.40 med att Pyret frågade i en enda lång inandning när frukost på sängen och paketen skulle dyka upp. Eftersom födelsedagen inföll på en helg och det officiellt är sovmorgon (hånskratt; hahahahahahaaa) så dröjde högtidsstunden till klockan åtta noll noll. Presentpapprerna slets av i en imponerande hast och jag tror nog att tösabiten blev glad över varenda pinal. Tingeltangel-glittriga prinsesssmycken av äkta plast, sagobok, ficklampa och en liten dockvagn passande en barbiedocka.

På eftermiddagen vankades kalas med de 13 närmaste släktingarna i stan. 

Kakor är stommen för ett kalas. Ju mer vitt mjöl och vitt socker desto bättre. Lägg till vältillaget med smör så är vi i hamn. För att citera Edward Blom: När man ska festa då festar man rejält. Här sitter hon med sina bästiskusiner och låter inte fikat tysta mun. Pyret har dagen till ära på sig min  (eller mosters) examensklänning från 1989. Polyester åldras med andra ord med grace. 

Samtliga ljus blev utbåsta utan att några hårtestar (det här året heller) blev svedda, trots tappra försök. 

Hon och kusinerna lekte som om morgondagen inte fanns. Höga skratt, fniss och dunsar på övervåning avlöste varandra i ett rasande tempo. När tjocka släkten slutligen stängde ytterdörren efter sig kapitulerade Gosan i soffan och somnade. Det om något är väl ett helt okej betyg på dagen som gått. Nu ska vi bara planera och genomföra Pyrets kompis-pyamas-kalas men det kommer infalla på det nya året så än har jag tid för återhämtning. Innan julen nalkas vill säga men det är en helt annan historia.  

Önske-bus

I lördags morse kom tjejligan upprusande från köket och bubblade över i nåda kanon och stereo. De hade upptäckt att Nisse Tomtenisse varit uppe under natten och busat. 

Han hade gjort en mjölängel och plockat fram, inte mindre än, tre olika recept på lussekatter. Vissa önskemål är tydligare än andra, uppenbarligen. Om en Nisse är sugen på gult vetebröd så ska han få det.

Degen knådades ihop och efter en aningens för lång jäsningsproceur kallades tjejligan in för att rulla och slingra. En viss osämja över katternas storlekar uppdagas rätt snabbt bland två av de inblandade. Den gode modern viftade då med armen som man gör när en hjärtstartare ska användas i skärpt läge och skiljde de stridande åt. Därav degkluttarna på bilden ovan. 

5 plåtar fylldes, fyra av dem penslades med ägg och två av dem fick en liten pikant rökdoft. Det kan ha varit så att smeten från förra omgångens kakbak smer ur formen och la sig på ungsbotten och i sin tur orsakade en mindre skogsbrand (utan skog) där inne i ugnen. I samma ögonblick som ugnsluckan gläntatades bolmades det ut. Tack och lov reagerar vårt brandlarm på hetta och inte rök. Köksfläkten slogs på och ugnsbotten skrapades rent (tips: använd inte den där stekspaden av plast utan gå rätt på metallvarianten i stället) 

Natten efter passade Nisse på att ha tekalas med tillbehör på Gosans rum. Så någonting rätt gjorde vi nog ändå. En mätt Nisse bör ju vara en glad Nisse så vi ser fram emot snälla hyss (som mamman inte behöver städa upp alltförmycket efter)