Övernaturligt

Häromdagen hände det en liten olycka på köksbänken. Gosan skulle hälla upp ett glas mjölk och en skvätt hamnade utanför. Vi grät inte över spilld vätska utan stod som förbluffade och såg vad som tog form framför våra ögon. 

Jo men visst är det en ren?! Helt självklart ett tecken i stil med eldskrift på väggen och klart lysande stjärnor i skyn? Jag har härmed fått klartecken på att det är helt okej att köra igång med julpysslandet! 

Utav en upprepad halsduk och rött strumpgarn virkades en grå boll med tomteluva och en julgranskula. Lite lagom allmoge och svensk hustomte i ett. 

Enligt gammal god tradition får adventsstjärnan och adventsljusstakarna vila ytterligare en vecka i förrådets mörka inre. Om nu mjölken runnit ut till både renen, tomtens släde och stjärnan i fjärran så hade vi kunnat gå all in med att kasta glitter för kung och fosterland och hänga upp rödtofsade gardiner och knubbiga tomta. Men så gör inte vi civiliserade. Ty människan skolen icke häda eller överanalysera mjölkens siande förmåga. 

Istället funderar jag som bäst på om korsbroderiet ska plockas fram eller om den där åsnan till julkrubban ska få komma till form och liv. Det är inte lätt att vara människa.

Helst utan glid

Så har tiden slutligen kommit oss ifatt. Plusgradernas tid har försvunnit till fjärran land och minusgrader och ishalka har helt ogenerat knuffat in sig på marknaden. 

Visst, det är väl bedövande vackert. Gnistrande vitt i motljus känns ju lagom stramt och skandinaviskt stilmässigt korrekt. Min rädsla för ishalka är däremot varken bedårande eller stilmässigt gångbart. Stram grimage kanske men jag tror inte att det kan räknas in på den positiva delen av skalan. 

Räddhågsen har jag nog alltid varit. Från att med pickande harhjärta klättra högst upp på stegen till att med krampaktigt ihopknipna ögon åka nedför vattenruchkanorna på Ölands djurpark. Adrenalinkickar har verkligen inte varit huvudingrediensen i my cup of tea. 

Detta är min vapendragare och livskamrat väl medveten om.  Han vet också att pendelcykling gör hans fru till mer harmonisk partner då den cyklande motionen är den enda som kommer till. (Och jag-måste-träna-men-hinner-inte/orkar-inte-tjatet är så enerverande) På röda flamman sittet alltså nu två däck komplett med dubbar och grova mönster. Jag kanske inte får cykla på Hornsgatan (Hej pappaskämt, hehehe) men till och från det grå berongblocket går transporten numera finemang. Höll på att skriva i yrande vinterstorm och arktiska isvindar med vi ska inte jinxa till. Så jag nöjer mig med att skriva att ett mediokert vinterväglag inte hindrar denna motionstörtande tvåbarnsmor från att utöva sin profession. Att jag sedan sparar in otäckt mycket med pix på att inte köpa SL-kort är en enorm lyckobonus. På med hjälmen (eftersom trottoaren inte är gjord av skumgummi) och tjocka vantar så ska dem här vintern omfamnas på två däck utan glid.

 

Mjuka värden

Det finns ett evenemang som är efter år samlar in all the crazy ladies. Busslaster från hela landet strålar samman för att tillsamman inta och erövra huvudstaden. Eller kanske mer den södra delen av stan. Eller kanske bara c-hallen på Älvsjömässan. Men ändå. Syfestival och hantverkamässan-  Divide et impera

Jag kom dit precis innan öppning tillsammans med en  pysselberoende kompis. Vi blev som mr Bean på julrea och visste inte i vilken ände vi skulle börja. Tyger, garner, nålar, knappar, mönster, maskiner och mängder med work-shops. Syfestivalen kryllar av kreativa kvinns. (XY-varianten är naturligtvis också bubblande av kreativitet, men just här var de lika vanligt förekommande som isbjörnar i Borneos djungler). Man vill vara som en energisk tre-åring och vara överallt samtidigt. 

Jag är så otroligt sugen på en overlock-maskin som gör vackra sömmar och klipper i ett. Lyckosamt nog snodde jag åt mig den sista work-shop-platsen i en symaskinsmonter. En ytterst pedagogisk kvinna guidade igenom skapandet av en bebis-byxa med både sömmar och muddning. Även kärleken har dock sina begränsningar, ett halvt dussin tusenlappar kan jag efter noga eftertanke  inte lägga på materiell lycka. Maskinen fick sig en sorgsen klapp men hoppet har inte slutat spira om en egen maskin en dag.

Strax därefter ramlade jag som tur va över en utförsäljningahörna och fångade ett par snygga tyger. Min hushållsmaskin där hemma är inte fy skam och med den ska jag sjung strech-sömmens lov. Garnförådet blev utökat med beige kakfärgat garn men den där perfekta mandelmasse-färgen fanns inte att få tag på. 

Vilka fantastiska timmar det blev. Egentid med fin vän. Inspiration som kommer bubbla i månader framöver och mjuka tyger i väskan. Nu gäller det bara att hålla sig vaken när tjejligan somnat för natten så ska nog pysslet flöda fram. Kaffe, you tube och en vass sax kanske ska räknas in i den ekvationen, men därefter måste succén bli ett faktum. 

Framför duken

Regnigt, kylslaget och mörkt. Tjejligan studsade upp kl 06.18 med den berusande känslan av att de är lediga hela dagen lång. Maken skulle byta till säsongsanspasade däck på röda bilen och jag står med en tom dag framför mig. Lagom till frukost bryter solen igenom molnhopen en stund och ungefär samtidigt får jag en strålkastarklar idé. Vi ska gå på bio! Ett mejl går till biografens ansvarige och jag kan pusta ut. Det är helt tillåtet att (till en början) ha en smått uttråkad barnaskara kring benen när fun times are soon to come. (Efter en stunds muttrande kommer de ju alltid på något fabulöst att leka)

Det sköna med att bo i en liten stadsdel är att det tar 4 minuter att ta sig till princip allt. Biografen var inget undantag så vi kom mao i ordentligt god tid vilket gav oss (mig) chansen att kolla in riktigt gamla projektorer. 

Köpte en popcorn för oss alla tre att dela på. Tänkte att nu när övningen dela rättvist dyker upp, ja då är det lika bra att grabba fast i den innan jag får för mig att köpa två kartonger  (med risk att jag inte får äta lika många som jag vill)

Båda tutagandet och filmvisningen gick över förväntan. Jag var lite orolig att 1 timme och 48 minuter skulle vara en aningens för lång för Pyret men det gick nästan helt galant. Efter nån timme ville hon stå och småhoppa och hon helt odiskret kommenterade med ojämna mellanrum. Hon är i sanning sin mors dotter. (På kommenterande alltså. Småhoppandet måste komma från hennes moster) Min tröst var att grabben i stolen bredvid var sju tunnor värre i snacksalighet. Ett par gånger smög Pyret upp i famnen och gonade in sig. Gosan var alldeles underbar och skötte sig som om hon följde ett välregisserat manus

Paddington 2 får fem marmeladsmörgåsar av fem möjliga. Skratta-högt-rolig, lättförståelig utan en massa märkliga sidospår (även för en 3-åring) och framförallt inget otäckt som kommer framhoppandes  från någon mörk vrå.  

Nio kommer vi absolut att gå på fler gånger! För jag hyser inga som helst förhoppningar till att vintern blir kort, ljus och tempererad. Snarare mörk, isig och långdragen. I biomörkret märker man inte av midvinterns stora mörker och varma popcorn värmer ett en frusen lekamen. Vi människor har ju alltid berättat historier kring lägerelden om vintrarna, bio är bara en lite smått moderniserad variant. 

Förklädd

Alla helgons natt  och Alla helgons helg. Ljus ska tändas, de bortgågna ska minnas, ungar ska kläs ut och godis ska ges bort.

Förr om åren har jag varit the master boss på samtliga områden. Helt diktatorisk och helt sonika bestämt vilka ljus som ska tändas vart, berättat med värme om mina förfäder, köpt lösgodis från karamellkungen och bestämt vad tjejligan ska ha på sig på utklädningsdagen. This very year fick tösen den äldre en egen vilja och ratade prinsessa, indian och My litle pony  (hade sett en otroligt söt diy-kostym komplett med rosa man och öron) I år skulle Gosan vara en vampyr. Figuren passade så bra eftersom hon inte har några framtänder och det då ser  ut som om hon skulle ha huggtänder. Logiskt och klart som korvspad. 

Tyglådorna vittjades och fram kom min gamla Afrika-kjol i svart och lila. Återigen är det bevisat att den som spar hon har till framtida syprojekt. 

Cape och hårband klipptes ut och syddes ihop på kvällen innan dagen ifråga. Fladdermöss ritades ut på fri hand på skumgummi och fleece från ett avdankat fodrat galonställ. Skumgummi-fladdermusen syddes fast på nedre delen av capen och de i fleece hamnade på höger axel och på hårbandet. Sista stygnet sattes 07.15 samma dag som evenemanget skulle äga rum. 

Kråsskjortan (vampyrer klär sig med stil) är min gamla blus från 80-talet (drar återigen spara-kortet). Vi hoppades över vitsminket då blonda barn i oktober är vita by nature så att säga.

Den lilla tösen gick i invanda spår och valde prinsesstemat det här året med. Bell-klänningen köptes i den lokala köp-sälj-gruppen på Facebook förra sommaren för 20 kr. Efter den här officiella utklädningsdagen och alla inofficiella här hemma har klänningen verkligen gett valuta för pengarna. Förutom friska barn och kexchoklad finns det inget som gläder en smålänningar hjärta så mycket.