Flytt

Slut på surf i telefonen och slut på ork efter jobb men det finns gånger då kragen måste dras upp och fingerlederna knäckas ut.

Status sen sist? Jo, tack! Idag är ser två veckor sen vi fick nycklarna till huset.

image

Vi måste ha haft Stockholms alla flyttkartonger boende  hos oss. Helt galet. I varenda rum stod de i rad och på hög. De måste ha förökats i smyg för när en kartong packades upp var det ännu fler på tur.

Det blir ingen mer flytt. Never again. Nu ska vi bo här tills vi blir pensionärer och hittar en hyresrätt i birkastan. Då ska barnen och barnbarnen agera flyttfirma.

image

Första koppen kaffe dagen efter inflytt. De må se rofyllt ut men ta en kul på hur den andra delen av käket såg ut.

image

Pittoreskt eller hur?

image

Dagen kom så tillslut! För en vecka sen fraktades det sista av bohaget i denna behändiga kärra. Glada vänner i oömma kläder ockuperade både hiss och trappa en hel förmiddag för vidare transport till nya äventyr.

image

Som brukligt bjöds det på finpizza när pinalerna var bortforslade. Som alla vet behövs det både fett och kolhydrater för att återställa balansen efter en intervallträning värdig en astmamedicinerad Björn Dählie.

image

När resten av gänget åkt för att lasta av stannade jag kvar i lägenheten för att dona med ett mindre städ.
Städfirman kom dan efter, men det kändes juste att dammsuga bort grusbeläggningen i hallen och att skrapa bort grötfläckarna från köksgolvet.

Efter att ha klarat av ytterligare en svettig kroppsutövning slog jag mig ned i ett öde hörn. Egentid deluxe med en dygnsgammal Metro.
Där tog den vemodiga känslan ett kylslagen tag kring hjärtat. Vi har trivts så bra i lägenheten och i området. Tjejligan har lärt sig att krypa och gå här och deras första kalas har firats mellan dessa fyra väggar. Vemodigt men ändå hoppfullt. Vi lämnar något fantastiskt för att komma till något underbart.
Det är det iallafall som jag upprepar när trycket över bröstet gör sig påmint.