Sista veckan

Det här är min sista föräldralediga vecka! Ursäkta mig? Vart tog tiden i allsindar vägen? Inte kan väl 15 månader ha passerat månader sen jag tog av mig landstingskostymen? Tiden måste vara skev.

image

För att få ut så mycket som möjligt av så få dagar som möjligt, går vi stenhårt ut med pysselfika och barnlek.

image

Pyret har lärt sig ett nytt trick! Inte helt till min stora lycka dock.

image

Sista kaffet är uppdrucket. Broderiet är nerpackat.
Tack för den här tiden! Om ni ska ha en till unge så hör av er i god tid så vi kan tajma den här gången också!

Kära hjärtanes, vilken asgrym vecka vi har haft. Med asgrym menar jag inte fett med najs utan lite mer åt det sjukt sura hållet.

image

Tjej numero uno- blev helt appropå hetare än en kamin på solsemester. Influensan omfamnade henne på ett synnerligen klaustrofobiskt sätt. 

image

Fem dagar senare blev det ekande tyst  på tjej numero dos rum. Hettan hade gjort ännu ett besök i vårt humble Home och lämnat ett trött barn som somnade i plastbacken.

Två dagar efter det däckade jag för virus attacken.

image

Fast jag ska inte klaga. En hel dag själv i soffan med DN, Downton Abbey och isglass är ju i själva verket semester! Sen att hettan kom från ett felprogrammerat temperarurcentrum och inte från solen är smällar man får ta.  

Nu väntar vi oroat på att maken ska fånga upp smittan. I den värsta tänkbara tiden. Flytten går på lördag och helst med en pigg make vid ratten.

Vi gör som vi brukar ” keep calm and belive”.  Under tiden tar jag ett till avsnitt av engelsk finkultur och förtränger framtidens aber!

Ovälkommet besök

Här dör jag äckel-döden en smula. Levande djur som krälar omkring i hårbotten och gör en massa onämnbara oanständigheter.

image

Akutsamtal ringdes till maken som köpte in arteleriet mot bastarderna och i tre dar har Gosans blonda kalufs kammas igenom. Inga grejs överhuvudtaget.
En sak är konstigt. Ju mer vi kammar och ju mindre vi hittar desto oftare kommer klia-attackerna i mitt eget hår. Kanske dags att börja gå omkring med kristaller i plånboken för att få lite placeboeffekt. Eller bara strö ett par korn DDT utmed dörrkarmen som farmor gjorde. Just det syftet var nog inte mot huvudlöss men det skadar ju aldrig att testa.
Better safe than sorry heter det väl?

Fluffig lockelse

Vi har återigen vanhelgat traditionen. Inte heller det här året kunde vi hejda  oss. Hur ska man kunna stå emot när de små varelserna ideligen lockar, pockar, frestar och viskar? Uschanamig. En komplott är vad det är!

image

Ni vet alla vad jag ojar mig om. Semlornas illdåd.
Pyret, hon verkade inte skämmas det minsta utan verkade tvärtemot uppskatta hetväggen något sanslöst!

image

Who can blame her? Luftig bulle, len mandelmassa och luftig grädde.

image

Alla dessa ljuvligheter har fått mig att fundera ett extra varv. Varför? (För att härma Gosans favoritord) Varför ska man bara äta dessa fantastiska ting en ynka dag per år? Kalla det semelupproret och dekadens och kalla mig för en feminim Dacke (utan armborst måste dock lite diskret tilläggas) – här ska ni få se på en fejd för allas rätt att närsomhelst få njuta av det onyttigaste man kan klämma i sig!
Upp till kamp gräddvänner, upp till kamp! Låt oss baka bullar och mala mandel för glatta livet -allt för att livet ska bli mer glatt!

Tillbaka från tystnaden

Så går en dag i sänder, eller rättare sagt en hel månad. Biensûr, det finns alltid händelser att blogga om men o-r-k-e-n att få ned det på pränt har saknats.

I detta nu sover Pyret sin skönhetssömn och dagens första kopp kaffe har tömts på innehåll och helt plötsligt fanns energin där! So. Vad har hänt under den sista månaden?

image

Ett halvt dussin ex- hematologsyrror drog på en (synnnerligen efterlängtad och nödvändig)husmorsemester.

image

Ett dygns rekreation på ett äkta slott med gnistrande ljuskronor och

image

ståtliga trappor med äkta matta och fågel i gyllene bur.

Vi åt oss igenom en fyra-timmars middag och pratade konstant.

image

Det är löjligt vilken stor lättnad det är att gå bland rum med antika ömtåliga saker, utan att vara rädd för att nått litet Pyre ska riva stället!

Och den där långa natten som fick sovas ostört gick inte heller av för hackor.

image

Hej då Rånäs, ses om ett år! Nu är det nämligen  bestämt. När solen är som mest avlägsen och midvintern rasar utanför åker vi iväg för en liten stunds paus.
En tradition börjar ju alltid med en första gång ✔ och nu ser vi fram emot de kommande 60 gångerna!